Förslagslåda




Ditt namn (krävs)

Din Email (krävs)

Ämne

Ditt förslag

Bevara det kulturhistoriskt viktiga stationshuset! Säger Ulf & Curt Malmros

Från kultursynpunkt är det ett helgerån. Från konstvetenskaplig synpunkt har vi svårt, som väl insatta i frågan, se en rivning som ett bra beslut, skriver Ulf Malmros och Curt Malmros.

En av Karlstads kommuns verkligt viktiga kulturbyggnader hotas av rivning. Det gäller Trafikverkets förslag att jämna Molkoms klassiska stationshus med marken. Molkoms samhälle har kvar efter de många fårändringar som skett under särskilt 60- och 70-talen på 1900-talet bara några få byggnader av historiskt, kulturhistoriskt och miljöhistoriskt stort värde.

De byggnadsverk som främst kan hänföras till mänskliga värden att bevara är Nyeds kyrka med sina anor tillbaka till i varje fall 1500-talet och som i nuvarande skick räknas till Karl XII-tiden, Värmlands läns folkhögskola (Molkoms folkhögskola) och Stationsbyggnaden i samhällets mitt. De båda senare kom till under den framtidsinriktade 1800-talstiden. Viktiga samband finns mellan alla dessa kulturbyggnader. Några av sambanden mellan de två senare kan belysas med följande ord.

Järnvägslinjen Molkom-Kil öppnades den I mars 1876. Bara en kort tid därefter, den 1 augusti 1876, öppnades järnvägslinjen Molkom-Daglösen-Filipstad för allmän trafik. Bergslagsbanans fulla sträckning blev klar tre år senare. Därmed har vi fått en viktig knutpunkt för passagerare. Vad vore en järnväg förbi ett samhälle i begynnande utan att ha en stationsbyggnad? Svaret på frågan är naturligtvis trivialt. Järnvägarnas ryggrad har utgjorts och utgörs fortfarande naturligtvis av stationer för på- och avstigningar och för utgångs- eller ändpunkt av transporter av varierande slag.

Järnvägslinjernas dragning fick, efter segdragna förhandlingar på flera olika plan ända upp till riksdagen, sin knutpunkt i Molkom. Det var på den tiden en mycket liten ort men den kom snabbt att blomstra på grund av de nya fantastiska kommunikationsmöjligheterna. Det kom snabbt till affärer av mångahanda slag. Det var för att bara ta några få exempel utöver dagligvarubutiker, järnhandlar, ekiperings-, modist-, sko-, blomster- och fotoaffärer. Det blev konditorier, hotell, urmakare och blomsterhandlare. Alla dessa hade i princip järnvägen (inberäknat stationshusets vänthall med mera) att tacka för sin tillkomst. Det gäller också till dels för alla de viktiga och välkända molkornsindustrierna.

Jag vill också mera konkretisera det som vi nu tagit del av. På orten fanns under en stor del av 1900-talet en A-bokhandel. Den lär vara den enda bokhandel av detta format som fanns i Sverige på en mindre ort. Den hade järnvägen att tacka för sin tillkomst. Bokhandlaren Gustav Rignér hade nämligen tvingats av omständigheterna att vid flera tillfållen fara med tåg fram och tillbaka till Stockholm för att övertyga de stora bokförlagen att det med de fina transportmöjligheter som öppnats för Molkoms del få denna kvalitetshöjning. l de intervjuer som vi för länge sedan spelat in med hans berättelser om hur det gick till med tillstånden står faktiskt både stationen och järnvägen i centrum.

Det är inte bara en A-bokhandel som vi har järnvägen (Trafikverket?) att tacka för sin tillkomst. Dit hör också tillkomsten av Värmlands Läns Folkhögskola, den första folkhögskolan och under lång tid den enda i Värmland. Situationen var nämligen denna. Undervisningen får äldre elever tillkom 1876 i Ransäter efter beslut i Värmlands landsting. Men det visade sig snart att den orten var helt omöjlig på den tiden från kommunikationssynpunkt. Landstinget och berörda ledande personer såg då ut en ny plats, där vuxenundervisningen för landsbygdsungdomen kunde erbjudas bättre och tidsenliga kommunikationer till folkhögskolan. I den nya järnvägsorten Molkom kunde man förvärva en fastighet av brukspatron J J Norrboms sterbhus. Den låg bara fem minuters väg från järnvägsstationen och dessutom hade ett utmärkt läge invid landsvägen. Från 1881 bedrivs alltså en populär utbildning på Molkoms Folkhögskola med möjligheter allt eftersom till riksrekrytering.

Allt detta vill vi gärna ge dåvarande järnvägsstyrelsen en eloge för. Utan de möjligheter som från 1876 (1881) tillkom för Molkoms del hade inte den mängd av elever genast och senare kunnat komma från hela Värmland och de närmast belägna länen Dalarna och Dalsland. Bland tidiga elever kan nämnas några ungdomar som i sin bildningstörst sökte sig till vår folkhögskola – naturligtvis per järnväg – och senare blev landshövdingar i Falun respektive Örebro.

Ett intressant tillägg kan vi inte motstå att ta upp. Det gäller den lärare på folkhögskolan, som hade undervisning åren 1895-1896. Det var skalden, akademiledamoten, postume nobelpristagaren Erik Axel Karlfeldt. Han stod en dag efter årsavslutningen lite tveksam till om han skulle ta tåget från Molkom eller stiga på i Kil eller i Daglösen. Han beslutade efter viss tvekan att ta det senare alternativet. Varför? l sitt sällskap hade han nämligen rektorskan Tisell, som han hade enleverat.

I Nya Wermlands-Tidningen lördagen den 27 april 1895 skriver signaturen ”D” om det betydelsefulla faktum att människorna som skall till folkhögskolan kan komma med det moderna samfärdsmedel som järnvägarna erbjuder. För att vidare bland många exempel ta ytterligare en artikel i nämnda tidning med samma inriktning kan vi ta den 28 april 1898, då det är en kursavslutning. Som utgångspunkt för sin skildring framhåller den reportern den stora betydelse, som järnvägsstationen har med alla de nya byggnader, som växer upp kring denna.

Då man nu kommer med den befängda iden att riva Molkoms hjärtpunkt, tror vi att många av samhällsborna får slag. Från kultursynpunkt är det ett helgerån. Från konstvetenskaplig synpunkt har vi svårt, som väl insatta i frågan, se en rivning som ett bra beslut. Från miljösynpunkt kan jag som mångårig ordförande i miljönämnden inte hålla med den nu sittande Maria Frisk (MP), då hon offentligt implicit uttalat att (om) ”den ligger i bullrig miljö” skulle den kunna rivas med tillägg av det för ortens invånare kränkande uttrycket ”det finns så många stationshus och vi kan inte köpa på oss alla”! I det sammanhanget vill vi på alla sätt stödja samhällsföreningen ”Mera Molkom”, som gör en fin, positiv insats i ärendet.

Av viss betydelse i övrigt kan vi nämna att vi känner till att det finns flera kommuner i vårt land där man bevarat stationshus som ligger bara fem-tio meter från järnvägsspåren och låtit dem bevaras i väl fungerande skick. En förnuftig handläggning måste sluta med att det kultur- och arkitekturhistoriskt och miljömässigt välbevarade stationshuset inte jämnas med marken och bara lämnar spår efter sig i dokumenterande beslutshandlingar.

Ulf Malmros

Curt Malmros

Molkom

Länk till artikeln från NWT

1 comment to Bevara det kulturhistoriskt viktiga stationshuset! Säger Ulf & Curt Malmros

Leave a Reply

 

 

 

You can use these HTML tags

<a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>